"När jag började i skolan tänkte jag att jag blir målare, men ganska fort insåg jag att det inte är det enda sättet man kan vara konstnär. Jag använder mig mycket av färdiga former och föremål, jag njuter av det som naturen har skapat sådant det är. Jag tycker om former som känns sköna och mjuka. Jag bearbetar dem, men inte i oändlighet. Jag säger alltid att jag är bildkonstnär, inte skulptör, för som skulptör är jag "lat". Jag har inte heller något behov att bygga upp eller skulptera helt nya former.

Jag började studera vid Åbo ritskola, men jag blev färdig från en yrkeshögskola. Den förändringen ägde rum under min studietid. I samma veva försvann materiallära, ritning, teknisk kunskap och branschrelaterade studier ur läroplanen. De ersattes med diverse obligatoriska men inte så nödvändiga kurser. Redan under studietiden började jag känna att jag inte vill fylla världen med onödiga grejer. Min frustration ledde till att jag började använda mig av återvinningsmaterial. När jag flyttade till Helsingfors efter studierna blev jag tokig i den mängd prylar som flöt omkring, övergivna. Jag samlade ihop tavelbottnar och ramar från sopkärl och tänkte att varför skulle man köpa nytt linnetyg när man kan spänna ett gammalt lakan över en mdf-skiva. Undan för undan började jag bygga ihop nya skapelser av de saker jag hittade.

Vissa saker får jag leta efter eller köpa, men största delen av föremålen i mina verk kommer till mig av en slump. Jag tycker om föremål med spår av att de har använts, slitaget och skavankerna blir en del av berättelsen i verket. Vid Söderskärs fyr gav den dåvarande ägaren mig en sko från en dyktur i havet. Jag fäste fågelben och fjädrar från samma område i skon. Det blev ett verk men en lokal historia och det återvände till givaren.

En av mina bästa utställningar har jag haft i hembygdsmuseet i Enonkoski, där jag ställde ut mina verk bland föremålen i museet. Det var en lyckad blandning av kunskap och nutidskonst. I ett verk hade jag gjutit en hand av socker i ett sockerskrin. Precis som alltid i interaktiva verk och installationer finns det risker inbyggda i att ställa ut. I det här fallet var det min kusins barn som bröt av sockerfingrarna.

Jag gör alltid nya verk i hängningsskedet av en utställning. Det är något som kommer till ytan då, hjärnan bearbetar och kombinerar saker och ting. När jag jobbade med en utställning i Vihreä makasiini i Villmanstrand hittade jag en gammal sparkstöttning för två euro på en loppis i Helsingfors. På vägen till Villmanstrand letade jag fram en sten, som jag placerade på sätet på sparken. Mot det svarta asfaltgolvet tyckte jag att verket “Retki” (Utfärden) var starkt.

Jag var tio år gammal när jag såg svanar för första gången. Det var en dimmig morgon och jag gick längs en stig när tre svanar flög förbi på låg höjd. Det var en uppenbarelse. Svanar och svanfjädrar finns med i flera av mina verk. Svanen är en fin fågel, till sin form är den som en skulptur.

Jag har samlat in de sångsvansfjädrar som jag har använt i mina verk genom att ro omkring på min barndoms sjö eller genom att båtlifta på Saimen. Det är ett långsamt göra och man hittar inte fjädrar alla år. Jag har gjort en svan av rönnpärlor, dem snidade jag själv. Jag jobbade isolerat på en liten holme, annars hade jag inte klarat av det, jag hade inte kunnat koncentrera mig. Jag minns när jag satt på en träbänk med en träpärla i handen och för första gången greppade hur stort verket skulle bli. Jag tänkte att nu har jag ett mål.

Jag är inte värst intresserad av arbetsredskap. Om något passar mig i handen och fungerar så räcker det för mig. Trä är ett fint material, jag tycker om det. Det är fullt av liv. När jag fällde rönnarna för svanskulpturen sade jag både tack och förlåt till varje gren.

Nu håller jag på med en stor träskulptur. En lämplig stomme hittade jag vid en kompis stuga. Jag vill definitivt bevara de myrhål som finns i stubben, de ska synas. Jag vill att mina verk är finslipade, men hantverket ska också synas.

De bästa verken är sådana att man vill gå och känna på dem lite.”

Paavo Halonen

Född 1974 i Enonkoski. Har studerat vid Åbo Konstakademi. Har deltagit i flera utställningar, bl.a. i Kluuvin Galleria i Helsingfors, i Emma och i Gamla Kaplansgården i Borgå.
Designar också tyger för Marimekko, till exempel tygerna Raakel och Juhanala har Halonen skapat.

www.paavohalonen.com

Artek Helsinki
Centralgatan 1 B
00100 Helsingfors, Finland
tel. +358 10 617 3480
artekhelsinki@artek.fi
må-lö 10:00 – 18:00