Matti Söderkultalahti: Träet har trädets vilja

”Det finns inte tvålikadana träd, de är alla individer. Ju fortare trädet har vuxit, dess starkare är dess vilja att leva och formas. Desto svårare det är det också att hantera, det börjar vrida sig i svarven. Men det är precis det som gör det intressant och utmanande. Slutresultatet uppstår alltid i växelverkan med träet.”

Kaunis-Arki-Matti-Soderkultalahti
Matti Söderkultalahti (f. 1978) skapar poetiska träskulpturer med krävande svarvteknik.

”Jag blev intresserad av trä innan jag ens började skolan. Jag gjorde säljpipor och pilbågar och snidade leksaksbåtar. Det finaste var att få något att fungera: när pipan gick att spela på, båten hölls upprätt och man kunde skjuta med pilbågen. Jag bodde på en bondgård i Evijärvi, bland åkrar och skog. Alla omkring mig jobbade med något som var kopplat till omgivningen, jag tänkte inte ens att man kunde göra något annat.

I träartesanskolan började jag fundera över varför vi i Finland förhåller oss till föremål som har svarvats av trä på det sätt vi gör. Det som är svarvat associerar vi till ljusstakar, vrilföremål eller krigstida sysselsättningsjobb. Jag bestämde mig för att göra något åt saken. Jag bestämde att jag skulle bli en mästare på träsvarvning. Jag siktade högt från första början. Jag ville inte göra sådant som skulle säljas på torg. Finländarna har en tanke om att allt som görs av trä ska vara oändligt praktiskt. Jag ville ta avstånd från det tänkesättet. Idag tänker jag inte alls på det praktiska. Mina skålar är mina skulpturer. Jag har en konstnärs relation till mitt material, träet.

Artek_Matti_Söderkultalahti_2
Jag använder alltid färskt trä. Då finns spänningen, livet kvar. I färskt trä finns trädets vilja kvar.

Att svarva är en krävande teknik och det finns egentligen ingenstans man lär ut den ordentligt. Jag har själv lärt mig allt jag kan genom försök och misstag. Allting utgår från trädet. Antingen ringer någon och säger att här är ett träd som har fallit, kommer du efter det. Eller så rör jag mig på avstjälpningsplatser och sågar och letar efter lämpliga trädstammar där. I mitt arbete använder jag bara träd som har fällts i alla fall eller som har fallit i till exempel en storm. Jag far dit med bil och motorsåg och styckar stammen i lämpliga bitar. Jag använder hårt finskt ädelträ, ek och alm och lönn. Jag tycker om dem för att träet är dekorativt, i synnerhet almen är en fin och färgrann träsort. Eke är mer konservativt och jämnare i färgen. Jag använder alltid färskt trä. Då finns spänningen, livet kvar. I färskt trä finns trädets vilja kvar. Det finns inte två likadana träd. Även om det är två träd som har vuxit på samma ställe och fällts på samma gång så är de individer. Ju fortare trädet har vuxit, dess starkare är dess vilja att leva och formas. Desto svårare det är det också att hantera, det börjar vrida sig i svarven. Men det är precis det som gör det intressant och utmanande.

Artek_Fiskars2
”Trä lämpar sig för människans bruk under hela hennes livstid.” –Alvar Aalto 1970. På bilden finns stolar av Artek och Vitra tillsammans med Arteks Bord 82A fotograferad i Fiskars.

När jag ser en stock sågar jag alltid bort en bit och ser hur fibrerna går, vilken färg träet är och var grenarna har funnits. Ibland tar det flera dagar för mig att undersöka och stycka ett stort träd. Jag vet hur materialet formas när det torkar, men ändå har jag bara en aning om slutresultatet. En norsk svarvarmästare sa att han vill ge trädet order om vad det ska bli. Så tänker inte jag. Slutresultatet uppstår alltid i växelverkan med träet.

Jag vill inte skapa ett dött föremål. Jag vill att formen har liv. Jag vill att mina verk har karaktär. Därför ritar jag aldrig några skisser. Jag skissar i träet med en mejsel. Eller man kan säga att jag drejar i trä, jag gräver fram formen. Jag utnyttjar också stora grenar och färgfel i träet, jag ser dem inte som problem utan som möjligheter. Jag strävar ständigt efter att uppnå den perfekta formen, både med tanke på materialet och mitt tekniska kunnande. En amerikansk kritiker sa att mina verk är lyrical, lyriska, poetiska. De som samlar på mina verk säger i sin tur att de upplever det lugnande att se på eller röra vid verken. Att de har en helande verkan. Det är den finaste responsen man kan få på sitt arbete.”


Matti Söderkultalahti

Född 1978 i Evijärvi. Utbildad till snickare (1996) och träartesan (2001) och har avlagt specialyrkesexamen som snickarmästare år 2006. Har också studerat dekorationssnide för snidesmästare Oiva Kentta på en fortbildningslinje i dekorationssmide 2001–2003. Har samarbetat med flera kända formgivare och designbyråer, har deltagit i flera utställningar i Finland, Japan och Korea. Har som livsuppgift att höja träföremålskulturen till samma anseende i Finland som glas och keramik har.

www.soderkultalahti.fi

Artek Helsinki
Centralgatan 1 B
00100 Helsingfors, Finland
tel. +358 10 617 3480
artekhelsinki@artek.fi
må-lö 10:00 – 18:00
on 8.5. stängt
to 9.5. stängt